Så började det
Den 25 april 1986
Klockan 14.02
Då började jag livets gång
Förlossningen blev jobbig, havandeskaps förgiftning. Jag fick ligga i kuvös i ca 2 dagar. Men så blir det när man är född en månad för tidigt.
Min mor hade det dock värre, hon blev medvetslös och vaknade till 2-3 gånger under 3 dagar innan hon slutligen vaknade och fick se sin son.
Jag var välkommen till världen av hela släkten.
Klockan 14.02
Då började jag livets gång
Förlossningen blev jobbig, havandeskaps förgiftning. Jag fick ligga i kuvös i ca 2 dagar. Men så blir det när man är född en månad för tidigt.
Min mor hade det dock värre, hon blev medvetslös och vaknade till 2-3 gånger under 3 dagar innan hon slutligen vaknade och fick se sin son.
Jag var välkommen till världen av hela släkten.
Sol
Än så länge har jag njutit av vårens sol strålar idag. Än aningen röd, men färgen är påväg iallafall.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag...
Men det kommer nog till mig :)
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag...
Men det kommer nog till mig :)
Från mitt Hjärta
Bara måste få utlopp för vad jag känner och tänker.
Detta kanske bara känns som en upprepning, men vill att du läser detta och försöker förstå varför jag gjorde som jag gjorde, och det blev som det blev.
Jag tänker inte sticka under stolen vad jag känner, vad jag önskar.
MEN det är inte mitt val att göra det valet. Det är helt och hållet DITT.
Du väljer kanske nej du väljer kanske ja, och jag får bara leva med det. MEN döm mig rättvist.
Vårt förhållandet var inte perfekt, finns det nått förhållande som är det?
Vårt förhållande handlade mest av om person B och vad jag gjort i mitt liv innan du och jag existerade.
Sen blev det min depression som gick ut over DIG och mot MIG själv.
Min mor skapade rädslor, som jag skapade och gjorde större än vad dom var/är.
Så många av dom andra sakerna som vi grälade under AMP var ju sånt vi löste.
Viss kommunikations fel, men det har NÄSTAN alla.
Men dom yttre faktorerna, person B, mitt liv innan, min mor och min depression dessa var alla rädslor som blev till depression, skapade mitt beroende av dig, för jag var så rädd att förlora dig.
Jag som person sätter alltid alla före mig själv. VARFÖR skulle jag vara annourlunda nu???
Du säger att jag ljuger, att jag har ljugit.
Om man slår direkt upp lögn, så får man detta som svar
"Vad är lögn?
Lögn är när man medvetet manipulerar sanningen till något annat"
Lögn är fortfarande lögn, Ja.
Vad är skillanden på en vit lögn?
En vit lögn innebär att man säger sanningen.
Men en av delarna som kan såra eller skada personen säger man inte.
Vad rättfärdigar detta?
Att man inte ville såra personen eller personerna.
Hade jag ställts frågan
"Hade du sex med person A?" och jag hade svarat "Nej" då ljuger jag, då gör jag en lögn, men jag sa det "Ja det har jag"
Men man kan inte säga "vit lögn" utan "lögn", det enda är att jag ville inte såra dig det är det enda jag ber dig tänka på.
När vi först blev tillsammans så berättade, jag alla, sen inget mer.
Sen innan vi visste men du och jag blev rädda och undrade vem som gjort det???
Då började du fråga ut mig igen, och för varje person jag sa, som jag sa allt in i minsta detalj, blev du mer ledsen, började gråta, en av gångerna bröt du ihop, kramade om kudden, för att sedan resa dig och säga
" - fortsätt, strunta i mig...."
Detta var jättejobbigt, därför när frågan kom upp hur många gånger jag hade gjort det med person A, kände jag jag säger
"- en gång, att det var bara en gång, jag säger ju att jag hade det, det räcker väl?
Jag ville inte se dig mer ledsen, detta är nån jag tycker jättemycket om och han blir bara mer ledsen för saker jag gjort innan jag träffade honom... När jag sedan talade om person B o C det var en första gång och sista, och när jag tänkte var det, det enda jag mindes.
Mitt liv är inte en videofilm där jag kan spola tillbaka, och se allt. Mitt liv är en "serie" med det menas man minns vissa avsnitt men inte hela säsonger, men man kan tvinga fram mycket men inte allt in i minsta detalj, en "over all" ja men inte minsta detalj, dom dåliga avsnitten vill man helst inte minnas heller, därför skapas problemet att minnas också allt.
Och när jag sen suttit och svurit på att det är på detta sätt, i flera timmar. Sen gick det några dagar och plötsligt dök ett minnes fragment upp från det tidigare livet, då nått jag suttit i flera timmar och sagt det är på detta sätt, men det var det visst inte, jag blev åter igen rädd.
" - Hur ska han kunna tro på mig? Jag satt ju inte alls för många dagar sen och sa att det var sant, t.o.m dagar efter då jag fortfarande inte mindes nått men nu dök det bara upp"
Jag gick några dagar och funderade på hur jag skulle säga, och sen klarade jag inte av att hålla det längre, jag tänkte
"DET FÅR BÄRA ELLER BRISTA, för jag kan inte hålla detta undan"
Och ja, detta skedde 2 gånger efter jag hade suttit i flera timmar och sagt att det var på ett visst sätt.
Med nån man vill ha ett förhållande med måste man våga lämna sin tillit till, och det finns inga bevis, inte mer än vad personen säger...
Åter igen alla andra före mig själv är det enda jag kan lägga till här eftersom det är min personlighet.
Min berättelse om person D, bara för att han hade använt mig till att vara otrogen, så sa du till mig att jag skulle också kunna vara det också.
Men man är otrogen om man inte älskar personen. Jag älskade dig, det var ditt bevis.
När jag åkte hem fick jag höra det innan jag åkte, fick sms senare, att jag kanske kommer vara otrogen mot dig, med person B&C igen eftersom jag gjort det innan, jag fick höra det nästan varje gång jag åkte hem.
Jag lät det bara ske innan jag träffade dig
Ja första gången var jag nyfiken, helt och hållet nyfiken samtidigt det här känns fel.
Nästa gång var det...alltså jag vill inte...men jag har ju redan gjort det, äsch struntsamma, och sen gjorde jag det igen.
Sen den absolut sista gången, så kände jag nä, jag vill inte vara med om det här någonsin igen, när jag nu flyttar ner till Markaryd, ska jag börja om på nytt.
Där träffade jag dig.
Mina vänner berömmer mig för dom kamperna jag har tagit mig ur, medans du låter mig leva kvar i dom.
Och tror jag att du nu tänker "Varför vill du vara med mig då, om jag får dig att känna så???"
Därför det är inte "du" som känner så, det är din rädsla som säger det till dig.
Att ha så många människor som har bara övergett dig, så skapas ju en ännu större rädsla, vad är skillnaden denna gången, tänker du?
Mina ex, killar jag varit med, tillhör det förflutna.
Det är inte många som behöver berätta om alla tidigare förhållande i ett nytt.
Utan i det NYA förhållandet handlar det om den NYA man har förhållandet med. Annars är det inte ett nytt förhållande för man ältar det gamla.
Hade man fortfarande älskat personen innan, så hade man hållt fast vid den.
Jag älskar fortfarande dig, därför har jag ingen ny.
Hade jag älskat nån av mina tidigare så hade jag inte blivit ihop med dig, jag hade inte velat utnyttja en människa på det sättet.
Och därför hade du inte behövt förhöra mig om varje detalj med mina föredettingar.
Sommaren som var nu
Ja den var jobbig.
Jag låg ju och grät dagen innan jag och du åkte hem, du minns?
Du försökte trösta mig, men du gav helt upp, det var jätte jobbigt för dig.
Jag kände bara okej, från att ha levat mitt eget liv, så skulle jag tillbaka till nått där jag "JAG SKULLE GÖRA DET" inte av egen fri vilja utan "JAG SKULLE".
Jag hoppades så på att komma in på skolan, det var min biljett därifrån...
Ja, redan här så saknade jag ju dig, det är lite jobbigt att gå från att ha umgåtts 24/7 till att knappt träffas och inte veta när man får träffa dig.
När jag sedan fick se jag kom inte in, men du gjorde det, tro mig JAG VAR SÅ GLAD för DIN skull. Men jag slängdes av allt det andra, allt var ju inte så jobbigt men jag hade byggt upp det, jag hade byggt upp det till att det var så hemskt.
Jag vet att vissa saker jag kan bara slänga ut mig, det är inget jag menar, jag är ledsen att du inte tänkte på detta utan tog allt jag sa så hårt, tack vare det, tänker jag nu så ofta på hur jag kan uppfattas. Tack
Men jag började se på hur det var innan, inte såg något hopp, jag hade redan varit arbetslös en gång innan, jag hade inte kommit någonstans då, hur tog jag mig ur det, jag sökte en skola, jag hade mormor också...och hon gjorde jätte mycket för mig, kanske mer än vad jag såg.
Jag vet att jag sen började fråga, "men jag kan väl flytta ihop med dig?"
Förlåt det var inget jag skulle ha bett om, jag skulle ha lyssnat mer på dig, du ville prova själv, och givitvis det VAR och ÄR det du skulle göra. Jag såg inte det då, jag satte en press på dig en som inte skulle ha funnits, jag är så jätteledsen att min depression gick så ut på dig.
Oh vad du försökte trösta mig, det gjorde du!!!
Jag såg bara inte det helt, jag tänkte bara på hur det hade varit innan, det jag inte såg var att framtiden KAN faktiskt bli bättre.
Jag började gå ut och gå på nätterna, jag ältade känslorna, det var det enda jag såg, om och om igen.... Och mitt i det hela, kunde jag få ett sms...
Vad gör du?
Och då vaknade jag upp till en viss bit och slutade älta, jag hade redan gråtit innan smset, eller gjorde det under, och sen du ringde mig, jag ältade fortfarande men insåg också,
" - Vad är det jag gör??? Det här är en människa som vill ju vara med mig, hur kan jag behandla honom på det här sättet??? Jag som sätter alla före mig..." det är för att jag ältar....
Minns du den natten när vi hade bråkat om det hela,
DU envis för att jag inte förstod vad du ville säga, JAG för att jag kunde inte fatta vad du menade.
Men jag vaknade upp så mycket att jag åkte ner, för att överraska, för jag ville visa dig, jag vill inte såra dig. Åter igen gjorde jag det som du avskyr, jag såg det inte då, jag såg det faktiskt först nu idag, jag "DÖK BARA UPP".
Men sen kom jag tillbaka, jag började älta igen och ältade, ältade. Och gjorde att du bara kände mer och mer
" - Jaha, jag bryr mig inte, han håller ju bara på så här, jag kan lika gärna köra huvudet in i väggen han kommer inte lyssna."
Sen gick det så långt att känslorna försvann, det enda som du kan svara på är om de sprang och gömde sig, pågrund av rädsla.
Du gjorde slut med mig. Jag vaknade helt och hållet upp då. Det är ett stort tack.
Men det som jag nu kände,
"- vad har jag gjort??? Oh nej, jag måste få visa sanningen, jag måste visa vad som är sanningen."
Jag har försökt hela tiden med en liten del hela tiden, fragment av det hela fram tills nu. tills idag då jag har allt.
När jag bad dig första gången att du skulle komma upp till mig, ja jag längtade så, äntligen skulle jag få visa, du gav mig chansen, till iallafall få visa sanningen.
Du fick chansen med foto, oh vad jättekul det var för dig, du berättade hur du hade t.o.m pratat om mig, att han skulle kanske kunna använda mig.
Det var just det, och jag tänkte det, fotografen har ju inte hört av sig, bättre att som nån som söker jobb att visa framfötter. Jag såg honom på spotlighten på QX här,
"du som kan tänka dig att bli modell hör av dig" då bestämde jag mig jag skickar.
Jag skrev medelandet på ett ungefär
" Hej om du nånsin skulle kunna tänka dig att använda mig så är det bra att höra av dig"
detta skickade jag runt kl 23-00 tro jag de var. sen loggade han in vid kl 3 och svarde, jag såg det senare tidigt på morgonen, där han skrev ta mitt msn konto. Jag loggade in, han gav mig hans nummer, och bad mig ringa. Jag ringde. Och han börjar pladdra om hur bra jag skulle vara, och att han skulle vilja använda mig i framtiden.
"- Men du vänta du kan få din chans redan idag???
- Jaha?
- ja det är ju samma jobb som din fördetta ska göra...
- VA??? Nä alltså nä....
jag hörde vad du tänkte, du skulle nog inte se det som nått sånt, utan bara jag som kommer för att tjata....
- Alltså nä, jag ska jobba idag också svarade jag,
- Jaha svarade han, men du kommer tjäna 5000 kr på detta i grundlön...
- Okej
Mitt jobb ger mig 1000 kr, även om busspengarna och liknande läggs på tjänare jag fortfarande mer... Och jag bara...
- Nä jag har ju faktiskt lovat ibis
- Skolka sa han, jag menar vill du missa en sån här chans,
- Jaha svarade ja men det kommer väl fler...
- Nja det är inte säkert att jag vill använda dig då, det är ju så det känns nu.
Och jag tänkte, det är ju kanske en chans för mig att få pengar, jag behöver ju pengar. Och han satte pressen och tjatade... jag tänkte pengar behöver jag, ja men det kan väl han "DU" se, att jag inte ska missa min chans...
- Ja okej, jag ska först kolla om jag kan hitta en ersättare, kan jag inte det så kommer jag inte.
Och jag började kolla runt och frågade, och lyckades, ringde och sa
" - Ja men då kommer jag.
- Skit bra, men säg inget till han "DU".
- VA??? Jo det måste jag han tycker inte om överraskningar, jag vill inte göra honom arg.
- Nä men det gör du inte, jag tar på mig hela skulden...
Och jag bra kände hur magen knöt sig...
- Jaha....men alltså...
- NEJ DU SÄGER INGET...
- Han blir inte glad
- Jo det blir han han har gått och sagt hur han ser fram emot fredagen så det blir ju bara kul att ni arbetar ena dagen och sen tar ni ju det ni ska nästa dag.
Och det var det jag tänkte då, ja vi båda ska ju kunna var proffesionella och inte blanda in känslor, om man ska jobba inom denna branchen är ju det nått man måste tänka på att det är inte alltid är att man kan bara tacka nej.... Sen under tiden jag åkte ner, oh fy fan vad jag var ledsen och mådde illa, jag var spyfärdig, känslor som var kul, dom villa använda mig till detta arbete oh va kul, men det som ändå var det övergripande, det jag talade med Marie under tiden jag åkte,
" - Hur ska Sebbe ta detta?????"
Att svara på sms, men ändå veta, jag är en av dom som du ska fota med, därför sa jag just att du inte skulle vara så orolig...
Sen gjorde jag det igen som du hatade jag "DÖK BARA UPP"
Som sagt det du såg var ju bara att jag kom för att tjata.
Men du tänkte inte logiskt.
Du har sagt det vore korkat om jag dök upp för att tjata, ja men där är det just det vore ju korkat VARFÖR SKULLE JAG GÖRA DET DÅ????
DU vet vilket tålamod JAG HAR! Då skulle jag väl kunna vänta 24 timmar till?????!!!!
Varför skulle jag åka ner och göra dig förbannad? Det är ju det JAG INTE VILL!!!
Var snäll och tänk efter.
Ja allt var ju bara båg, och du hade tänkt att säga till mig att inte jobba med honom, du ville varna mig, jag vet, jag vet att jag skulle ha lyssant på min mag känsla att förvarna dig för då hade du inte heller tagit det som du gjorde...
Jag är ledsen, jag ber om förlåtelse för att jag inte talade om i smsen att jag var påväg ner.
JAG GJORDE FEL
Det här med att du dömmer mig för att vara som min mor.
Exempel: En flickas mamma är alkoholist. Detta betyder det inte att flickan blir det i sitt vuxna liv.
Skillnaden på hur min mor och jag ser kärleken är:
"Om du bär ner tvätten, så plockar jag upp den
Du diskar, jag torkar
Du dammsuger, jag moppar
VI HJÄLPS ÅT"
Min mors bild är att hon ska sitta i soffan och hennes man ska göra allt.
För att nån ska ta hand om henne, men hon ska kommendera hur det ska vara.
JAG klarar mig själv, men livet blir lättare om man har nån att dela allt med.
Jag klarar mig själv, får du ett jobb som innebär att du far till Kina ett halvår, jag klarar mig, vi behöver inte vara ihopsydda heller?!?, men åker du till Kina så har jag ju ett datum när du kommer tillbaka till mig.
Jag hoppas du har tagit till dig nått av det jag har sagt nu. Och att du tänker efter, över varför jag var tvungen att skriva detta.
Jag vill att du kan se tillbaka på vårt förhållande positivt, och inte se mig som en bov i dramat.
Jag vill inte ha tillbaka det gamla förhållandet med dig. Utan jag vill ha chansen till ett nytt.
Och även om jag nu får chansen eller aldrig får den vill jag ändå bli rättvist dömd för vad jag gjorde.
Men jag vill även be om förlåtelse över det jag har faktiskt gjort fel, och att jag har sårat dig
Detta kanske bara känns som en upprepning, men vill att du läser detta och försöker förstå varför jag gjorde som jag gjorde, och det blev som det blev.
Jag tänker inte sticka under stolen vad jag känner, vad jag önskar.
MEN det är inte mitt val att göra det valet. Det är helt och hållet DITT.
Du väljer kanske nej du väljer kanske ja, och jag får bara leva med det. MEN döm mig rättvist.
Vårt förhållandet var inte perfekt, finns det nått förhållande som är det?
Vårt förhållande handlade mest av om person B och vad jag gjort i mitt liv innan du och jag existerade.
Sen blev det min depression som gick ut over DIG och mot MIG själv.
Min mor skapade rädslor, som jag skapade och gjorde större än vad dom var/är.
Så många av dom andra sakerna som vi grälade under AMP var ju sånt vi löste.
Viss kommunikations fel, men det har NÄSTAN alla.
Men dom yttre faktorerna, person B, mitt liv innan, min mor och min depression dessa var alla rädslor som blev till depression, skapade mitt beroende av dig, för jag var så rädd att förlora dig.
Jag som person sätter alltid alla före mig själv. VARFÖR skulle jag vara annourlunda nu???
Du säger att jag ljuger, att jag har ljugit.
Om man slår direkt upp lögn, så får man detta som svar
"Vad är lögn?
Lögn är när man medvetet manipulerar sanningen till något annat"
Lögn är fortfarande lögn, Ja.
Vad är skillanden på en vit lögn?
En vit lögn innebär att man säger sanningen.
Men en av delarna som kan såra eller skada personen säger man inte.
Vad rättfärdigar detta?
Att man inte ville såra personen eller personerna.
Hade jag ställts frågan
"Hade du sex med person A?" och jag hade svarat "Nej" då ljuger jag, då gör jag en lögn, men jag sa det "Ja det har jag"
Men man kan inte säga "vit lögn" utan "lögn", det enda är att jag ville inte såra dig det är det enda jag ber dig tänka på.
När vi först blev tillsammans så berättade, jag alla, sen inget mer.
Sen innan vi visste men du och jag blev rädda och undrade vem som gjort det???
Då började du fråga ut mig igen, och för varje person jag sa, som jag sa allt in i minsta detalj, blev du mer ledsen, började gråta, en av gångerna bröt du ihop, kramade om kudden, för att sedan resa dig och säga
" - fortsätt, strunta i mig...."
Detta var jättejobbigt, därför när frågan kom upp hur många gånger jag hade gjort det med person A, kände jag jag säger
"- en gång, att det var bara en gång, jag säger ju att jag hade det, det räcker väl?
Jag ville inte se dig mer ledsen, detta är nån jag tycker jättemycket om och han blir bara mer ledsen för saker jag gjort innan jag träffade honom... När jag sedan talade om person B o C det var en första gång och sista, och när jag tänkte var det, det enda jag mindes.
Mitt liv är inte en videofilm där jag kan spola tillbaka, och se allt. Mitt liv är en "serie" med det menas man minns vissa avsnitt men inte hela säsonger, men man kan tvinga fram mycket men inte allt in i minsta detalj, en "over all" ja men inte minsta detalj, dom dåliga avsnitten vill man helst inte minnas heller, därför skapas problemet att minnas också allt.
Och när jag sen suttit och svurit på att det är på detta sätt, i flera timmar. Sen gick det några dagar och plötsligt dök ett minnes fragment upp från det tidigare livet, då nått jag suttit i flera timmar och sagt det är på detta sätt, men det var det visst inte, jag blev åter igen rädd.
" - Hur ska han kunna tro på mig? Jag satt ju inte alls för många dagar sen och sa att det var sant, t.o.m dagar efter då jag fortfarande inte mindes nått men nu dök det bara upp"
Jag gick några dagar och funderade på hur jag skulle säga, och sen klarade jag inte av att hålla det längre, jag tänkte
"DET FÅR BÄRA ELLER BRISTA, för jag kan inte hålla detta undan"
Och ja, detta skedde 2 gånger efter jag hade suttit i flera timmar och sagt att det var på ett visst sätt.
Med nån man vill ha ett förhållande med måste man våga lämna sin tillit till, och det finns inga bevis, inte mer än vad personen säger...
Åter igen alla andra före mig själv är det enda jag kan lägga till här eftersom det är min personlighet.
Min berättelse om person D, bara för att han hade använt mig till att vara otrogen, så sa du till mig att jag skulle också kunna vara det också.
Men man är otrogen om man inte älskar personen. Jag älskade dig, det var ditt bevis.
När jag åkte hem fick jag höra det innan jag åkte, fick sms senare, att jag kanske kommer vara otrogen mot dig, med person B&C igen eftersom jag gjort det innan, jag fick höra det nästan varje gång jag åkte hem.
Jag lät det bara ske innan jag träffade dig
Ja första gången var jag nyfiken, helt och hållet nyfiken samtidigt det här känns fel.
Nästa gång var det...alltså jag vill inte...men jag har ju redan gjort det, äsch struntsamma, och sen gjorde jag det igen.
Sen den absolut sista gången, så kände jag nä, jag vill inte vara med om det här någonsin igen, när jag nu flyttar ner till Markaryd, ska jag börja om på nytt.
Där träffade jag dig.
Mina vänner berömmer mig för dom kamperna jag har tagit mig ur, medans du låter mig leva kvar i dom.
Och tror jag att du nu tänker "Varför vill du vara med mig då, om jag får dig att känna så???"
Därför det är inte "du" som känner så, det är din rädsla som säger det till dig.
Att ha så många människor som har bara övergett dig, så skapas ju en ännu större rädsla, vad är skillnaden denna gången, tänker du?
Mina ex, killar jag varit med, tillhör det förflutna.
Det är inte många som behöver berätta om alla tidigare förhållande i ett nytt.
Utan i det NYA förhållandet handlar det om den NYA man har förhållandet med. Annars är det inte ett nytt förhållande för man ältar det gamla.
Hade man fortfarande älskat personen innan, så hade man hållt fast vid den.
Jag älskar fortfarande dig, därför har jag ingen ny.
Hade jag älskat nån av mina tidigare så hade jag inte blivit ihop med dig, jag hade inte velat utnyttja en människa på det sättet.
Och därför hade du inte behövt förhöra mig om varje detalj med mina föredettingar.
Sommaren som var nu
Ja den var jobbig.
Jag låg ju och grät dagen innan jag och du åkte hem, du minns?
Du försökte trösta mig, men du gav helt upp, det var jätte jobbigt för dig.
Jag kände bara okej, från att ha levat mitt eget liv, så skulle jag tillbaka till nått där jag "JAG SKULLE GÖRA DET" inte av egen fri vilja utan "JAG SKULLE".
Jag hoppades så på att komma in på skolan, det var min biljett därifrån...
Ja, redan här så saknade jag ju dig, det är lite jobbigt att gå från att ha umgåtts 24/7 till att knappt träffas och inte veta när man får träffa dig.
När jag sedan fick se jag kom inte in, men du gjorde det, tro mig JAG VAR SÅ GLAD för DIN skull. Men jag slängdes av allt det andra, allt var ju inte så jobbigt men jag hade byggt upp det, jag hade byggt upp det till att det var så hemskt.
Jag vet att vissa saker jag kan bara slänga ut mig, det är inget jag menar, jag är ledsen att du inte tänkte på detta utan tog allt jag sa så hårt, tack vare det, tänker jag nu så ofta på hur jag kan uppfattas. Tack
Men jag började se på hur det var innan, inte såg något hopp, jag hade redan varit arbetslös en gång innan, jag hade inte kommit någonstans då, hur tog jag mig ur det, jag sökte en skola, jag hade mormor också...och hon gjorde jätte mycket för mig, kanske mer än vad jag såg.
Jag vet att jag sen började fråga, "men jag kan väl flytta ihop med dig?"
Förlåt det var inget jag skulle ha bett om, jag skulle ha lyssnat mer på dig, du ville prova själv, och givitvis det VAR och ÄR det du skulle göra. Jag såg inte det då, jag satte en press på dig en som inte skulle ha funnits, jag är så jätteledsen att min depression gick så ut på dig.
Oh vad du försökte trösta mig, det gjorde du!!!
Jag såg bara inte det helt, jag tänkte bara på hur det hade varit innan, det jag inte såg var att framtiden KAN faktiskt bli bättre.
Jag började gå ut och gå på nätterna, jag ältade känslorna, det var det enda jag såg, om och om igen.... Och mitt i det hela, kunde jag få ett sms...
Vad gör du?
Och då vaknade jag upp till en viss bit och slutade älta, jag hade redan gråtit innan smset, eller gjorde det under, och sen du ringde mig, jag ältade fortfarande men insåg också,
" - Vad är det jag gör??? Det här är en människa som vill ju vara med mig, hur kan jag behandla honom på det här sättet??? Jag som sätter alla före mig..." det är för att jag ältar....
Minns du den natten när vi hade bråkat om det hela,
DU envis för att jag inte förstod vad du ville säga, JAG för att jag kunde inte fatta vad du menade.
Men jag vaknade upp så mycket att jag åkte ner, för att överraska, för jag ville visa dig, jag vill inte såra dig. Åter igen gjorde jag det som du avskyr, jag såg det inte då, jag såg det faktiskt först nu idag, jag "DÖK BARA UPP".
Men sen kom jag tillbaka, jag började älta igen och ältade, ältade. Och gjorde att du bara kände mer och mer
" - Jaha, jag bryr mig inte, han håller ju bara på så här, jag kan lika gärna köra huvudet in i väggen han kommer inte lyssna."
Sen gick det så långt att känslorna försvann, det enda som du kan svara på är om de sprang och gömde sig, pågrund av rädsla.
Du gjorde slut med mig. Jag vaknade helt och hållet upp då. Det är ett stort tack.
Men det som jag nu kände,
"- vad har jag gjort??? Oh nej, jag måste få visa sanningen, jag måste visa vad som är sanningen."
Jag har försökt hela tiden med en liten del hela tiden, fragment av det hela fram tills nu. tills idag då jag har allt.
När jag bad dig första gången att du skulle komma upp till mig, ja jag längtade så, äntligen skulle jag få visa, du gav mig chansen, till iallafall få visa sanningen.
Du fick chansen med foto, oh vad jättekul det var för dig, du berättade hur du hade t.o.m pratat om mig, att han skulle kanske kunna använda mig.
Det var just det, och jag tänkte det, fotografen har ju inte hört av sig, bättre att som nån som söker jobb att visa framfötter. Jag såg honom på spotlighten på QX här,
"du som kan tänka dig att bli modell hör av dig" då bestämde jag mig jag skickar.
Jag skrev medelandet på ett ungefär
" Hej om du nånsin skulle kunna tänka dig att använda mig så är det bra att höra av dig"
detta skickade jag runt kl 23-00 tro jag de var. sen loggade han in vid kl 3 och svarde, jag såg det senare tidigt på morgonen, där han skrev ta mitt msn konto. Jag loggade in, han gav mig hans nummer, och bad mig ringa. Jag ringde. Och han börjar pladdra om hur bra jag skulle vara, och att han skulle vilja använda mig i framtiden.
"- Men du vänta du kan få din chans redan idag???
- Jaha?
- ja det är ju samma jobb som din fördetta ska göra...
- VA??? Nä alltså nä....
jag hörde vad du tänkte, du skulle nog inte se det som nått sånt, utan bara jag som kommer för att tjata....
- Alltså nä, jag ska jobba idag också svarade jag,
- Jaha svarade han, men du kommer tjäna 5000 kr på detta i grundlön...
- Okej
Mitt jobb ger mig 1000 kr, även om busspengarna och liknande läggs på tjänare jag fortfarande mer... Och jag bara...
- Nä jag har ju faktiskt lovat ibis
- Skolka sa han, jag menar vill du missa en sån här chans,
- Jaha svarade ja men det kommer väl fler...
- Nja det är inte säkert att jag vill använda dig då, det är ju så det känns nu.
Och jag tänkte, det är ju kanske en chans för mig att få pengar, jag behöver ju pengar. Och han satte pressen och tjatade... jag tänkte pengar behöver jag, ja men det kan väl han "DU" se, att jag inte ska missa min chans...
- Ja okej, jag ska först kolla om jag kan hitta en ersättare, kan jag inte det så kommer jag inte.
Och jag började kolla runt och frågade, och lyckades, ringde och sa
" - Ja men då kommer jag.
- Skit bra, men säg inget till han "DU".
- VA??? Jo det måste jag han tycker inte om överraskningar, jag vill inte göra honom arg.
- Nä men det gör du inte, jag tar på mig hela skulden...
Och jag bra kände hur magen knöt sig...
- Jaha....men alltså...
- NEJ DU SÄGER INGET...
- Han blir inte glad
- Jo det blir han han har gått och sagt hur han ser fram emot fredagen så det blir ju bara kul att ni arbetar ena dagen och sen tar ni ju det ni ska nästa dag.
Och det var det jag tänkte då, ja vi båda ska ju kunna var proffesionella och inte blanda in känslor, om man ska jobba inom denna branchen är ju det nått man måste tänka på att det är inte alltid är att man kan bara tacka nej.... Sen under tiden jag åkte ner, oh fy fan vad jag var ledsen och mådde illa, jag var spyfärdig, känslor som var kul, dom villa använda mig till detta arbete oh va kul, men det som ändå var det övergripande, det jag talade med Marie under tiden jag åkte,
" - Hur ska Sebbe ta detta?????"
Att svara på sms, men ändå veta, jag är en av dom som du ska fota med, därför sa jag just att du inte skulle vara så orolig...
Sen gjorde jag det igen som du hatade jag "DÖK BARA UPP"
Som sagt det du såg var ju bara att jag kom för att tjata.
Men du tänkte inte logiskt.
Du har sagt det vore korkat om jag dök upp för att tjata, ja men där är det just det vore ju korkat VARFÖR SKULLE JAG GÖRA DET DÅ????
DU vet vilket tålamod JAG HAR! Då skulle jag väl kunna vänta 24 timmar till?????!!!!
Varför skulle jag åka ner och göra dig förbannad? Det är ju det JAG INTE VILL!!!
Var snäll och tänk efter.
Ja allt var ju bara båg, och du hade tänkt att säga till mig att inte jobba med honom, du ville varna mig, jag vet, jag vet att jag skulle ha lyssant på min mag känsla att förvarna dig för då hade du inte heller tagit det som du gjorde...
Jag är ledsen, jag ber om förlåtelse för att jag inte talade om i smsen att jag var påväg ner.
JAG GJORDE FEL
Det här med att du dömmer mig för att vara som min mor.
Exempel: En flickas mamma är alkoholist. Detta betyder det inte att flickan blir det i sitt vuxna liv.
Skillnaden på hur min mor och jag ser kärleken är:
"Om du bär ner tvätten, så plockar jag upp den
Du diskar, jag torkar
Du dammsuger, jag moppar
VI HJÄLPS ÅT"
Min mors bild är att hon ska sitta i soffan och hennes man ska göra allt.
För att nån ska ta hand om henne, men hon ska kommendera hur det ska vara.
JAG klarar mig själv, men livet blir lättare om man har nån att dela allt med.
Jag klarar mig själv, får du ett jobb som innebär att du far till Kina ett halvår, jag klarar mig, vi behöver inte vara ihopsydda heller?!?, men åker du till Kina så har jag ju ett datum när du kommer tillbaka till mig.
Jag hoppas du har tagit till dig nått av det jag har sagt nu. Och att du tänker efter, över varför jag var tvungen att skriva detta.
Jag vill att du kan se tillbaka på vårt förhållande positivt, och inte se mig som en bov i dramat.
Jag vill inte ha tillbaka det gamla förhållandet med dig. Utan jag vill ha chansen till ett nytt.
Och även om jag nu får chansen eller aldrig får den vill jag ändå bli rättvist dömd för vad jag gjorde.
Men jag vill även be om förlåtelse över det jag har faktiskt gjort fel, och att jag har sårat dig
